Hej på er.
Jag är verkligen inne i en svacka. Först var jag "bara"förbannad på världen och alla jobbiga, trångsynta och främlingsfientliga människor här. Men nu har jag börjat tvivla på mig själv. Tvivla på min uppväxt, mina värderingar, vem jag är, hur jag ser ut, hur jag beter mig. Allt.
Jag har förnekat saker hela mitt liv. Försökt förtränga. Sorterat hela mitt bagage enligt ett felfritt system. Organisation in i minsta detalj. Folk har alltid försökt ta sig in och förstöra min organisation. Vissa har lyckats. Vissa har hittat de små, små genvägarna in i min resväska. Där har de ställt till med kaos. Rivit upp allt och blandat ihop.
Istället för att acceptera detta, har jag stängt igen de förstörda facken. Dolt dem. Längst, längst in. Men tillslut fanns det ingen organisation kvar. Bara oordning och förstörda fack överallt. Kunde inte dölja dem med något, för det fanns inget att dölja med.
Förut hade jag först och främst resväskan som ett skal. Skulle man mot förmodan komma in genom den, skulle jag ha ett ännu tjockare skal i min minutsiösa organisation. Men nu, nu är den borta. Kvar finns bara resväskan. Som även den är ärrad sedan några år tillbaka. Men den är fortfarande ett skal. Ett tunt skal. Jag kan inte skydda mig själv lika bra längre. Jag är nästan öppen. Öppen för vad som helst eller vem som helst. Kom och ta mig bara. Jag bryr mig inte.
Detta skrämmer skiten ur mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar