ENSAM ÄR KUK

Hej på er!

Idag har varit en jobbig dag. Som alla andra dagar i skolan. Ehe. 

Min kära O är inte så kär längre. Han gjorde lite "saker"... (Internskämt mellan mig och min inre röst) Kuken betedde sig som en kuk alltså. Inte så konstigt kanske... Blir så trött. Varför är man alltid så jävla naiv när det kommer till kukar?!

 

Kukelikukelikuken. KUK.

Tror att jag är menad att leva ensam i resten av mitt liv. Känns lite så. Men det är ju bra att jag trivs ensam i varje fall! Så att jag slipper hålla på och trängas med annat folk. Det blir ju bara jobbigt. Ensam är stark.

Ensam är stark.. Smaka på orden. Jag hatar de orden. De påminner mig bara om den där mannen i Thailand som sprang omkring och letade efter sin fru i katastrofområdena efter Tsunamin. Mamma sa att han hade fel, men han vägrade lyssna. Ensam är stark. Nej, jag tror inte det.

MEN NU MÅSTE JAG RUSA!!!! Ska på en sån övningskörningskurs till körkortet... Fyller alltså 18 om mindre än två veckor.... SÅ långt har jag kommit med mitt körkort.. Ehe. 

GRATTIS MAMMA

Hej.

Det var ett tag sen nu. Vet inte riktigt varför. Har inte orkat. Eller jo det har jag nog visst. Men jag vet inte. Skitsamma.

Denna bilden är från igår. Jag och min kära Mac fick ett ryck i skolan. Vi pallade inte. Alla jävla kukar blev för jobbiga. Så vi gick hem till mig. Och så fick vi den briljanta idéen om att börja supa. Så vi gjorde det. Och så brände vi E's vantar också. Och så tänkte vi bränna O's armband. Men det blev inte av. Jag kunde inte. Det tog stopp på något sätt. Jag vet inte. 

Jag hatar O. Hatar, hatar, hatar. Hatar honom lika mycket som Hitler tror jag. Och Khadaffi. Och Osama bin Laden, som är död. Och alla rasister och nazister. Hatar. Men egentligen så tror jag bara att han är som mig. 

Sen skjutsade jag Mac på min cykel till pizzan. Efter att vi hade gått upp för den jobbiga backen och skulle upp på cykeln igen så gick det inte så bra till en början. En mussekvinna stod och kollade på oss och skrattade en massa. Det var lite pinsamt såhär i efterhand. Men då tänkte jag inte på det alls. 

Jag kräktes aldrig upp den halva kebabtallriken som jag jag vräkte i mig. Jag tränade inte igår heller. Jag måste ha gått upp en massa i vikt igår. Jag hatar det. Och så åt jag fyra mackor till frukost idag. FYRA. Tänkte kräkas upp dem sen, men det gick inte. Jag försökte hur länge som helst. Men de ville inte upp. Så jävla fittigt. Så jag ska inte äta mer idag tror jag inte. 

Tentade av Biologi B idag, MVG. Tack så mycket Gösta. 

Mamma fyller år idag också. 

TJA

Detta har varit en skitdag. S-K-I-T-D-A-G.

UT MED DET GAMLA

Hej. Hej. Hej. Hej. 


Jag har fysikprov imorrrrn. Ska snart börja räkna lite. Funderar på att fixa lite käk först kanske? Hmm... Några mackor? Kokt ägg? O'boy? Hmmm....


Det är så jävla sjukt att jag har inbillat mig att hela mitt liv var felfritt fram tills 2004. Och att det var så allt sabbades och jag blev fuckad. För så var det ju inte. Jag blev fuckad med en gång. Men de få fina stunderna jag hade då är det enda jag låtit mig själv tänka på. Och då har allt blivit en fin massa. Men det var snarare en svart massa med små, små vita prickar i. Sen blev allt helt svart.


Jag ska inte stoppa undan grejer på det sättet igen, för det funkar ju inte. Jag kan ju för fan inte tappa bort verkligheten bara för att allt blir lättare då. Jag tänker då inte öppna upp mitt fack med grejer som jag inte får tänka på, men jag tänker sluta förvränga sanningen. Punkt slut. Ungefär. Lite i varje fall.


Jag ska ta tillbaka min kontroll nu. Jag känner att jag håller på med det. Det är därför jag har städat som en idiot den senaste veckan. Rensade till   med ut min garderob. Minnen sitter inte i materiella ting, minnen sitter i skallen.

Kolla, jag ler ju till och med lite!

EN HELT VANLIG MÅNDAG

Hej mina vänner. 

Jag har världens jävla PMS. Ingen mensvärk ännu dock. Känner att denna veckan kommer att bli en mardröm. Som vanligt. Tycker inte om min jävla svacka. Tycker inte om mig själv. Tycker inte om mitt pessimistiska jag. Det är inte riktigt jag. 

Fast, å andra sidan så vet jag inte riktigt vem jag är. Det känns som att de flesta ser mig som en tjock, ful, äcklig, psykiskt sjuk, pessimistisk hora. Och det känns ju sådär kan jag meddela. Men jag vet inte riktigt om jag orkar bry mig. Eller jo, det gör jag. Jag kan inte inte bry mig. Tyvärr. Men jag borde inte. För om de inte lägger ner fem jävla sekunder av sitt eget liv för att försöka se vem jag är, så kan de ju dra åt helvete. 

Fan. 

Känns som att hela världen kan dra åt helvete. 

...

Jag skulle vilja veta hur det känns att ha en familj. En riktigt stor och mysig familj. Skitsamma om den inte är den bästa, det är ju fortfarande en familj. Det är nämligen något som jag aldrig haft eller upplevt. Tror inte att jag kommer att göra det heller. Under några fina, underbara år hade jag ju visserligen en liten, liten, liten familj. Men den kunde ju såklart inte få stanna. 

Det var ingen perfekt familj, men det var fortfarande en familj. En familj som fanns där. Man var aldrig helt, helt, helt ensam. Nu är jag helt, helt, helt ensam. I hela världen. I hela, hela, hela världen. 

Men jag ska ta alla mina jävla erfarenheter och tankar och idéer och göra dem till något bra. Jag ska göra något för världen. Något som faktiskt märks. 

Något. 

Något som får mitt fula jävla fejs att synas. 

Något som säger "RÄTT ÅT ER ERA SJÄLVISKA JÄVLAR!" 

Fuck O och N mest btw.

Jobb och komplimanger

Här ligger jag i soffan iklädd jobbstassen. Ska snart börja röra mig ditåt. Kul. Verkligen. 

Jag har bestämt mig för en grej. Jag ska ge minst en komplimang om dagen. Irl alltså. För man gör inte det längre. Man tänker bara. Typ, "fan vilken snygg tröja hon haaaar". 

Jag tänker sånt jämt. 

Säger jag det? Nej. 

Så nu ska jag börja med det. I varje fall en gång om dagen. Och de dagar då jag faktiskt inte träffar någon, så ska jag kommentera minst en blogg med en komplimang. 

Komplimanger värmer så mycket. 

Har vi blivit så pass egoistiska att vi inte ens vill att våra medmänniskor ska känna sig uppskattade? 

Limpmackor med prickig korv och ständig rädsla

Hej på er.



Jag är verkligen inne i en svacka. Först var jag "bara"förbannad på världen och alla jobbiga, trångsynta och främlingsfientliga människor här. Men nu har jag börjat tvivla på mig själv. Tvivla på min uppväxt, mina värderingar, vem jag är, hur jag ser ut, hur jag beter mig. Allt.


Jag har förnekat saker hela mitt liv. Försökt förtränga. Sorterat hela mitt bagage enligt ett felfritt system. Organisation in i minsta detalj. Folk har alltid försökt ta sig in och förstöra min organisation. Vissa har lyckats. Vissa har hittat de små, små genvägarna in i min resväska. Där har de ställt till med kaos. Rivit upp allt och blandat ihop.


Istället för att acceptera detta, har jag stängt igen de förstörda facken. Dolt dem. Längst, längst in. Men tillslut fanns det ingen organisation kvar. Bara oordning och förstörda fack överallt. Kunde inte dölja dem med något, för det fanns inget att dölja med.


Förut hade jag först och främst resväskan som ett skal. Skulle man mot förmodan komma in genom den, skulle jag ha ett ännu tjockare skal i min minutsiösa organisation. Men nu, nu är den borta. Kvar finns bara resväskan. Som även den är ärrad sedan några år tillbaka. Men den är fortfarande ett skal. Ett tunt skal. Jag kan inte skydda mig själv lika bra längre. Jag är nästan öppen. Öppen för vad som helst eller vem som helst. Kom och ta mig bara. Jag bryr mig inte.


Detta skrämmer skiten ur mig. 

HEJ

Igår gjorde jag mitt jävla tal. Det skulle vara runt 5 minuter långt. Fick man över 6 minuter kunde man inte få MVG. Jag fick 5:45. JAG VAR FUCKING 15 SEKUNDER IFRÅN ATT KÖRA!

Men å andra sidan, så var det många som hade runt 3 minuter. Det var ju 2 MINUTER ifrån idealtiden. Så det känns lite värre.

Jag snackade om kommunikation utan tal förresten. Om ICA och näthatet och ägg. Många sa att det var väldigt intressanta tankar osv. Men jag vet inte. Känns som att de sa det mest för att. Jävla äckel. Gå och dö.



Idag skolkar jag. Vi skulle bara gå på en jävla UF-mässa och hälsa på på banken idag ändå. Och jag är ju faktiskt inte riktigt frisk. Så jag tyckte att jag fick det idag.

Nu ska jag fixa något att käka och kolla pååååå OPRAH!

LÄPPFÖRSTORING

Förstorade mina läppar igår. Resultatet blev väl sådär.. 

Fast nej, nu ljög jag nog lite igen. Har lyckats få en fucking finne nästan PÅ läppen!? Känns som att den exploderar snart.. Och fy farao vad ont det gör. 

SJUK

Hej. 

Jag har blivit hemskickad från skolan för andra gången på två veckor. Inte idag då, igår. Av samma lärare dessutom. Det känns inte riktigt som att Gösta tror att jag kan ta hand om mig själv. Ehe. 

Har i varje fall åkt på döda halsmandlar, feber och en snorproduktion som inte är av denna värld. Mysigt säger jag. Fast sen ångrar jag mig. Inte det minsta mysigt. Bara fruktansvärt groteskt. 

Hello

EGENTLIGEN

Hejsan, hallå, hej.

Mitt huvud ser gigantiskt ut ovan såg jag. Kanske inte var en så bra och fin bild trots allt. MEN VEM BRYR SIG!? Nej just det. Hej jag heter Emma och jag har ett stort huvud och konstig mun.

Idag skulle ju jag göra min spanskaläxa och plugga in biologiprovet så att jag kunde hänga på Mac till sin psykolog imorn. Men jag verkar inte hinna det. Orkar inte. Vill inte. Måste. Vill inte. Måste. Jag hatar ordet måste. Tengo que.

Måste man verkligen göra någonting någonsin, egentligen? Egentligen?

Egentligen borde man väl bara göra saker och ting för sin egen skull, och that's it? Och sånt man gör för sin egen skull ska väl inte vara sånt som man känner sig tvingad att göra, eller? 

Eller?

...

Eller? 

The bottom of the bottom

Fyfan. Fyfanfanfanfanfanfanfan. 


Hatar det här. Hatar verkligen. Jag förstår inte.  Förstår inte varför det är som det är. Jag vill kräkas och spy på samma gång. 


Kräkas upp all ångest och skam. Spy upp allt hat och alla hårda ord. 


Jag vill explodera. Explodera som en stor jävla molotovcoctail. Förstöra allting runt omkring mig. Smitta dem med mina problem. Låta dem gå i mina skor. Låta dem gå i en liten, liten del av mina skor för resten av livet. Ärra dem. Ge dem stora fula ärr. Så att de får känna på min verklighet. Men bara lite. Lite, lite, lite. 


De skulle inte klara av mer. Det vet jag. Och jag vill hellre se dem lida än dö. Döden är en utgång. En väg ut från denna jävla fittvärld. Ett lätt väg. Oftast en väg som inte är meningen. Men det är fortfarande en lätt väg. En lätt väg för dem som tar den. Inte för de som stannar kvar. 


Jag är ingen jävla quitter. Jag ska inte sluta. Ska vinna Nobels fucking jävla fredspris. Jag ska skapa rättvisa och fred på jorden. 


Eller nåt. Vafan Emma, hoppa ner på jorden igen. 

By the way

Jag är jättecynisk och -narcissistisk. Men just nu orkar jag inte bry mig. Tyck vad ni vill.

ANNELIE

Åh. De har tydligen någon form av utbildning för högstadielärare här på min skola idag. Vilket innebär att man ibland får träffa på sina gamla lärare. Kul? Nja. I vissa fall kanske. 

Typ som när Aino kommer fram. Fina, söta, underbara Aino. Min gamla bildlärare. Hon förstod sig på mig. Hon såg mig. Hon tyckte om mig. Hon förstod. Hon lät mig gå min enga lilla väg. Min krokiga och farliga väg. Hon lät mig. Och hon njöt när jag lyckades. 

Sen har vi andra fall, som när häxan Annelie kommer fram. HEJ UNGDOMAR!! HUR MÅR NI TJEJER OCH KILLAR? MÅR NI BRA? Ha ha ha ha! Gå bara och dö. Snälla. För vår saks skull. Jag ber dig. Nästan i varje fall. 

Hennes jävla tjat om sekret kommer jag aldrig glömma. Kommer aldrig glömma hur vi satt och bokstavligt talat SKREK på henne på lektionerna. Hon såg ner på oss alla, speciellt de som låg i toppen i betygsväg. INGEN kunde vara så pass duktig i hennes ögon. Så pass duktig att den kunde få ett litet ynka MVG. 

Hon plågades när jag svarade felfritt på varenda fråga. Jag skadade henne. Jag stödde salt i hennes öppna sår. Jag förödmjukade henne. Ja, det gjorde jag. För jag var minsann duktig. Hur lite hon än ville erkänna det.

Du satt där framme vid din jävla kateder och försökte lura i mig att jag inte var bra nog. Att jag inte dög. Det är INTE okej. Hoppas att du läser det här någongång. Så du inser hur jävla hemsk du är, din jävel. Man GÖR inte så som du gjorde. 

Det funkar inte så. Det har jag lärt mig nu.

Punkt.

Vågnågontinglära

Hej! 


Jag är i skolan nu. Hade laddat upp för 3 timmar fysik, men vad får man veta när man har dragit sig hit då?! JO! LÄRAREN ÄR SJUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU-Uuuuuuuuuu-uuuuuuuuk. KUL!!!!!!! Vi fick visserligen en hel hög uppgifter att lösa.. Men det var inga roliga uppgifter. Så det kändes onödigt. 


ÅHHHHHHHHHH KISS PÅ VÄRLDEN. IGEN


Och btw. Om ens kompis kille stöter på en, VAD FAN GÖR MAN DÅ?! 

Hej, hej, hej! Hemskt mycket hej!

Ovan ser ni gårdagens partyoutfit:

Grå munkjacka: H&M för flera år sedan

Mun: Äcklig

Ögonbryn: Djävulens

Blommor: För gamla 

Vad har jag gjort i helgen då? JO! Jag har pluggat!! HAr jag kommit någonstans? Nej. Bryr jag mig?! NEJ. Har jag tjänat pengar idag? JA! Var det roligt? JAAAAAAAAA!! 

Idag har alltså varit en av de få jobbkvällarna som jag faktiskt har uppskattat! Dessa kvällar är otroligt sällsynta och man måste verkligen ta vara på dem. Så, har jag tagit vara på denna kvällen? JA!!! Är det roligt att vara en "question talker"? JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!

UTROPSTECKEN EVERYWHERE!!! WOHOOOOOOOOOOOOO!!!! 

Och förresten

Råkar ha NP i Sv B om någon vecka eller två eller när fan det är. Snart i varje fall. Temat är språk och kommunikation. 


Jag ska hålla ett tal, ca 5 min, om en text + text, text + bild eller bild + bild. Ett av verken ska komma från häftet, den andra får man fixa själv. Det finns en helt okej text i häftet och en helt okej bild. Texten känns för "vanlig" egentligen, och jag är inte vanlig. Inte för fem öre. Alltså vill jag helst hitta en annan text. 


Om det är någon jävel som har tips på text eller bild eller vad fan som helst.. Så kommentera. I need it. Very fucking much. OKEJ?! 

Jävla idioter

Hej hej hejjjjjjj!! *VINKA* 

Jag förstår inte vad som händer. Jag hänger inte med. Jag har tappat bitar av mig själv. De ligger slängda längs min slingriga jävla skogsväg som kallas livet. I guess. Jag måste gå tillbaka. Gå tillbaka så jävla långt. Fixa grejer. Annars kommer jag inte finnas kvar. Jag kommer inte ha några bitar kvar. 

Frågan är bara när jag började tappa bitar? Och vill jag verkligen ha tillbaka mina gamla bitar? Det känns som att de kanske passar där. Men jag har för lite bitar. JAg är ett halvt pussel. Man ser inte ens vad det föreställer längre. 

Jag tror att det vad Du som tog bitar. Först tog Du bitar. Sen tog Han bitar. Du tog bara några bitar, din jävel, men Han tog många bitar, det jävla äcklet. 

FATTAR NI INTE ATT NI INTE BARA KAN TA BITAR AV NÅGON SOM MIG?! 

FATTAR NI INTE ATT DET INTE FUNKAR SÅ?! 

JAG ÄR INTE SOM NI. 

Jag är annorlunda. 

MÄRKER NI INTE DET?! 

Fuck it.

Jag ska gå tillbaka. Jag ska hämta mina bitar. Min självdisciplin ska jag fan ha tillbaka. Och min motivation. Det är mina viktiga bitar. Resten kan få ligga kvar där. Det är nog lika bra. Då slipper jag riskera att tappa bitar igen. 

Jag ska låsa mig. Ska limma fast mina bitar. Ingen jävel ska få komma åt dem igen. 

HEJ.

Jag lever. Det är knappt. Men jag lever minsann. Har haft några riktigt jobbiga dagar. Lund-resan var en pina. Fy farao. Vill aldrig åka dit igen. Kommer ihåg att det var lite samma visa förra året. 

Nu ska jag plugga biologi hade jag tänkt. Men jag känner mig kletig. Fruktansvärt kletig. Hela hjärnan är en enda smet och kroppen klibbar och jag ser suddigt osv. Fryser dessutom lite smått och mår illa. Funderar på att ta en dusch, men jag vet inte om jag orkar. Huvudet snurrar. Jag måste göra provet imorn. Jag skolkade ju i fredags. Det är ju inget bra menar jag. 

Men jag har skaffat mig ett nytt motto. Eller jag har numera två motton! 

- Nr 1: Ta ingen skit. Det är så jävla sant. Man ska inte ta någon annans skit, man har nog med sin egen. Man ska ju klart behandla folk rätt osv, men man ska då fan inte ta någons skit. 

- Nr 2: Alla är människor. Det är inte svårare än så. Alla är människor. Vissa är har bättre åsikter än andra och vissa har bättre egenskaper. Men alla är fortfarande människor. Små, ensamma människor på olika nivåer i livet. 

Jag har börjat förstå det där snacket om stegar. De finns, stegarna. Jag är så jävla mycket högre än de flesta i min ålder, men det finns ändå många som är över mig. Men det är naturligt att de som är långt ifrån mig, inte kan förstå sig på mig. Möjligtvis de som är över, men de som är under mig kommer aldrig kunna förstå. De måste uppleva. De behöver erfarenheter. Erfarenheter som jag har, men som jag inte borde ha. 

Det finns väldigt många som jag förut har ogillat starkt. Jag har inte sett dem som människor förut. Rasister exempelvis. Men om jag börjar särbehandla dem, så blir jag ju precis som dem. Fast jag är rasist mot rasister. Det är nästan lika illa. MEN att argumentera emot dem och vinna, det är en annan sak. Jag kan dock fortfarande inte säga att jag är bättre än dem, hur mycket jag än skulle vilja, för jag är ju, som alla andra, bara en människa. 

Så. Ett tips till alla er därute. När ni irriterar er på folk, kom ihåg att de trots allt bara är människor. Varken mer eller mindre. Varken bättre eller sämre än du. De försöker bara förstå sånt som de inte kan förstå. 

LUND & LUND

Hey. 

Här ligger jag igen. Inbillar mig att jag kanske kan sova lite inatt. Min kompis Johanna ligger och sover borta i soffan. Är så fruktansvärt avis på henne just nu. därav hörlurarna förresten. Och min lilla lägenhet är svinkall, därav klädseln. 

Vi ska till Lund imorn. Lund i Skåne alltså. Inte till någon indisk lund.. Hehe. Vi ska gå på tre föreläsningar på universitetet. Det blir väl ganska intressant antar jag. Eller något. Jag kommer nog inte orka fokusera så mycket ändå. Ska spela unblock me hade jag tänkt. Det är ju ett kul tidsfördriv. 

Halva denna dagen var verkligen bajsig. Typ mittendelen. Skolkade från spanskan och jävla, jävla, jävla M1 och jävla, jävla, jävla M2 bajsade på mig och Mac så vi gick hem till mig och rökte upp ett paket cigg. Stabilt, right? 

...

Sen drog vi till stan, jag och Johanna. Jag köpte två par jeans. Så folk kan kolla in mitt ass ordentligt. För jag har ju tydligen en fett snygg kundak enligt äckel-M1 och äckel-M2. 

Sen åt vi en massa käk. Dubbla portioner, lätt. OCH marrängswiss efteråt. Och marrängswiss uttalas marrängswish, så det så. 

Sen började mina grannar liva som FAN vid 23:17. Vi tänkte gå upp och skälla ut dem, men någon hann före. 

Bajselibajselibajselibajsssssss. 

SRAT

Hej.


Detta har varit en dålig dag. En fruktansvärt dålig dag. 


Jävla, jävla, jävla M1
Jävla, jävla, jävla M2
Jävla, jävla, jävla L1
Jävla, jävla, jävla L2
Jävla, jävla, jävla O1


Jävla, jävla, jävla skit. 


Den enda som jag tycker om är min mamma. Min fina, fina, fina mamma. Har nog aldrig varit så mammig som idag. Känns det som i varje fall. Jag är så sjukligt stolt över henne. Har nog aldrig varit så stolt över henne som nu. Så himla synd att vår relation är så sämst som den är. Så himla, himla, himla synd. 


Men nu ljög jag kanske en smula. Jag har faktiskt några riktigt fina vänner också. Fina Mac och fina Mirela och fina Johanna och fina Amanda och fina Micke. Så fina. Och Viktor också. Så fin, så fin, så fin. 01 (märk skillnaden, noll-ett och o-ett) också kanske. 


Men det räcker inte alltid.


Tyvärr.

Kissikissikiss

Hey. 


Idag har jag jobbat och tjänat pengar. Samt gått ut med mina sopor, rensat kylen, diskat OCH handlat. Dessutom sorterat tvättet åt min kära stamcell som kommer och hämtar den imorgon vid sjusnåret. För ja, även fastän jag bor ensam så tvättar mamma åt mig. Varenda gång jag har tvättat på egen hand här i vår lilla tvättstuga har något gått fel. Typ folk som snor mina tvättider osv. Och ja, jag är för snäll för att slänga ut de andras grejer. 


Och! För ovanligheternas skull så kan jag inte sova idag heller. Börjar känns mig lite som en zoombie. Men det går väl över antar jag. 


Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill kolla på Off the map, men jag har redan sett alla åtta avsnitt som har sänts hittills och det är ganska tråkigt att kolla om på bara åtta avsnitt. Annars kan jag ju kolla på lite O.C kanske. Fast jag gillar inte den delen där jag är nu, precis i början av första säsongen, när Jimmy Cooper har sina pengaproblem. Och sen hatar jag delen då Summer hatar Seth. Och delen då Luke fortfarande är ihop med Marissa. 


Förresten, så ska min svensklärare censurera och skicka ut min debattartikel till resten av klasserna på skolan. Hon tyckte att den var SÅ bra. När hon frågade om hon fick så blev jag så himla, himla, himla glad. Varför vet jag inte riktigt. Det känns bara så otroligt bra att den blev SÅ bra. SÅ BRA. 


Det känns lite som ett FUCK YOU ALLA NI SOM TROR ATT JAG ÄR TOTALT VÄRDELÖS! 


FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

FUCK YOU

Fuck. You. 

Senaste halvåret har jag börjat tvivla på mig själv. Jag har aldrig tvivlat på mig själv innan. Jag är inte en sådan som tvivlar. Jag VET vart jag har mig själv. Jag har alltid vetat det. Det är den enda saken jag alltid har vetat.

Men det var väl den där jävla O som kom in i bilden. Jävla, jävla, jävla O. Du bara kom där. Spatserade rakt in genom min mur och förstörde allt jag byggt upp. Precis allt. Och så bara går du ut igen. Jävla äckel. 

Jävla, jävla, jävla äckel.