ANNELIE

Åh. De har tydligen någon form av utbildning för högstadielärare här på min skola idag. Vilket innebär att man ibland får träffa på sina gamla lärare. Kul? Nja. I vissa fall kanske. 

Typ som när Aino kommer fram. Fina, söta, underbara Aino. Min gamla bildlärare. Hon förstod sig på mig. Hon såg mig. Hon tyckte om mig. Hon förstod. Hon lät mig gå min enga lilla väg. Min krokiga och farliga väg. Hon lät mig. Och hon njöt när jag lyckades. 

Sen har vi andra fall, som när häxan Annelie kommer fram. HEJ UNGDOMAR!! HUR MÅR NI TJEJER OCH KILLAR? MÅR NI BRA? Ha ha ha ha! Gå bara och dö. Snälla. För vår saks skull. Jag ber dig. Nästan i varje fall. 

Hennes jävla tjat om sekret kommer jag aldrig glömma. Kommer aldrig glömma hur vi satt och bokstavligt talat SKREK på henne på lektionerna. Hon såg ner på oss alla, speciellt de som låg i toppen i betygsväg. INGEN kunde vara så pass duktig i hennes ögon. Så pass duktig att den kunde få ett litet ynka MVG. 

Hon plågades när jag svarade felfritt på varenda fråga. Jag skadade henne. Jag stödde salt i hennes öppna sår. Jag förödmjukade henne. Ja, det gjorde jag. För jag var minsann duktig. Hur lite hon än ville erkänna det.

Du satt där framme vid din jävla kateder och försökte lura i mig att jag inte var bra nog. Att jag inte dög. Det är INTE okej. Hoppas att du läser det här någongång. Så du inser hur jävla hemsk du är, din jävel. Man GÖR inte så som du gjorde. 

Det funkar inte så. Det har jag lärt mig nu.

Punkt.